Fundamentet för en valvinst 2018 läggs nu!

Socialdemokraterna 38:e ordinarie kongress.

Socialdemokraternas 38:e ordinarie kongress.

Partikongresserna brukar vara en högtid inom arbetarrörelsen. I alla fall för mig, och jag kan verkligen ta på stämningen i kongresshallen. Det har varit en trevlig invigningsdag av Socialdemokraternas 38:e ordinarie partikongress. Jag måste säga att Stefan Löfven imponerade på mig idag, trots det knackiga opinionsstödet och svårigheten med att regera i minoritet. Han visade prov på politiskt mod och en vilja att faktiskt få Sverige tillbaka till full sysselsättning senast 2020.

Sverige har stora utmaningar framöver: den värsta flyktingkatastrofen sedan 2:a världskriget, en järnväg i total kollaps och en skola i fritt fall. Men detta kan vi klara om vi satsar offensivt på jobb, fler bostäder så ungdomar kan få sin första lägenhet, vi behöver satsa mer resurser på äldrevården och skolan – så våra barn kan få den bästa utbildningen som de kan tänkas få och så våra äldre får leva sina sista år i livet med värdighet och omtanke. Detta är en längre lista på förslag och åtgärder än de borgerligas universallösning – skattesänkningar.

Jag hoppas nu att kongressombuden tar strid för sina hjärtefrågor, för höjd A-kassa, för ett borttagande av allmän visstid, för en mer aggressiv jämställdhetspolitik och för 6 timmars arbetsdag.

Skall vi ha en chans att få förnyat förtroende att regera landet i valet 2018 så måste grundfundamenten läggas i och med denna kongress. Således är den här kongressen en av de viktigaste kongresserna som vi har haft på väldigt länge.

Jag har en positiv känsla inom mig att vi kommer fixa det.


En ung och lovande rödgrön regering – jag gillar’t!

Då har Sverige äntligen fått en ny rödgrön regering och den presenterades med pompa och ståt av Stefan Löfven idag och de som ingår i den nya regeringen är följande:

10303445_10152203252758732_5690252537122439423_n

Stefan Löfven (S) – statsminister
Åsa Romson (MP) – klimat- och miljöminister samt vice statsminister
Margot Wallström (S) – utrikesminister
Morgan Johansson (S) – justitieminister
Anders Ygeman (S) – inrikesminister
Isabella Lövin (MP) – biståndsminister
Peter Hultqvist (S) – försvarsminister
Annika Strandhäll (i dag ordförande i fackförbundet Vision) – socialförsäkringsminister
Gabriel Wikström (S) – folkhälsa-, sjukvård- och idrottsminister
Åsa Regnér (tidigare bland annat generalsekreterare för RFSU) – barn, äldre- och jämställdhetsminister
Kristina Persson (S) – strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete
Magdalena Andersson (S) – finansminister
Per Bolund (MP) – finansmarknads- och konsumentminister
Ardalan Shekarabi (S) – civilminister
Gustav Fridolin (MP) – utbildningsminister
Aida Hadzialic (S) – gymnasie- och kunskapslyftsminister
Helene Hellmark Knutsson (S) – högre utbildning- och forskningsminister
Ibarahim Baylan (S) – energiminister
Mikael Damberg (S) – närings- och innovationsminister
Mehmet Kaplan (MP) – bostads- och stadsutvecklingsminister
Anna Johansson (S) – infrastrukturminister
Sven-Erik Bucht (S) – landsbygdsminister
Alice Bah Kuhnke (generaldirektör för Ungdomsstyrelsen) – kultur- och demokratiminister
Ylva Johansson (S) – arbetsmarknadsminister

Min första aha-reaktion var att Gabriel Wikström (S) kliver in i regerinskansliet direkt från SSU och detta är jag riktigt glad över som SSU:are och bördig från Västmanland då jag på nära håll har sett hans engagemang när han var distriktsordförande för SSU Västmanland.

Lite förvånande är också att Ibrahim Baylan (S) tar posten som energiminister då han mest är känd för sitt engagemang vad gäller skolfrågor, men där tror jag ändå att Gustav Fridolin (Mp) kommer göra ett bra jobb.

Men den största skrällen var nog ändå Alice Bat Kuhnke (Mp) som knep åt sig posten som Kulturminister. Av det jag har läst om henne så anser jag att hon verkar vara kompetent, även fast jag hade hoppats på Håkan Juholt.

Mitt samlade intryck av den nya regeringen:

Ung och kompetent. 

Men räcker det? Det får vi se senare i höst när budgeten skall röstas igenom. 


22 Juli 2011 – datumet jag aldrig kommer glömma

Dagen vi aldrig kommer glömma. (Bild tillhör Scanpix Norge.)

Dagen vi aldrig kommer glömma. (Bild tillhör Scanpix Norge.)

Usch, jag minns Utöya som om det var igår. Det var några dagar innan jag skulle resa med SSU till Österrike på ett läger med andra ung-socialister från resten av världen.

När jag hörde nyheten först så kopplade inte jag, men när dem nämnde AUF så stelnade jag till och satte mig framför TV:n. Jag satt där med öppen mun och tårarna började sakta rinna. Jag frågade mig själv:

Hur i helvete kan det här hända? Hur kan en ensam galning få för sig att skjuta ner ungdomar utan ånger?! Sedan insåg jag att detta lika gärna hade kunnat hänt på Bommersvik. Då grät jag ännu mer.

Vi måste lära oss att hat och främlingsfientlighet inte bygger ett starkt samhälle, det är snarare saker som splittrar och skapar oro. Det som skapar samhörighet och ett samlat samhälle är öppenhet, solidaritet, jämlikhet och tolerans.

22 Juli 2011 är ett datum jag aldrig kommer glömma.


Att vara övertygad socialdemokrat, vad det betyder för mig.

Politiken är en del av min vardag, den följer mig ständigt. Jag följer bloggar, twitterkonton och läser ledarartiklar varje dag.

beautiful-red-rose

Det finns massor med fördomar om oss socialdemokrater, att vi är bakåtsträvare. Att vi är parti enbart för de svaga i samhället och inte de som har lyckats.

Att vara socialdemokrat för mig är att stå upp för människans lika rätt och värde. Oavsett hudfärg, läggning och etnicitet.

Att vara socialdemokrat för mig är tanken om ett solidariskt samhälle, där omtanke och solidaritet ska gå före egoism.

Att vara socialdemokrat för mig är tron på att vi tillsammans kan lösa samhällsproblem. Att ingenting är omöjligt.

Att vara socialdemokrat för mig är att vi inte ska lämna människor i sticket, att människor inte ska behöva hamna i fattigdom tack vare våra sociala och ekonomiska skyddsnät som Försörjningsstöd och A-kassa.

Att vara socialdemokrat för mig är att stå upp för en välfärd, där alla oavsett plånbok ska ha rätt till högkvalitativ vård, skola och äldreomsorg. Att vi solidariskt bidrar till detta.

Att vara socialdemokrat för mig är att stå upp mot rasism och främlingsfientlighet, att lösningen på alla samhällsproblem aldrig ska behöva vara att sparka ut människor och att hindra människor från att komma hit.

Att vara socialdemokrat för mig är att stå upp för den svenska modellen, där ingen ska behöva gå till en arbetsgivare och be om en lägre lön. Att vi istället höjer lönerna genom kollektivavtal fria från politikers händer.

Kände att jag behövde skriva av mig, men hoppas det var till någon nytta och inte bara en massa svammel.

Avslutar med ett av Palmes mest kända monologer:

http://www.youtube.com/watch?v=7V7IqUjFcoQ

Peace!


SSU och LUF vill se ett nytt skattesystem och vill (FP) dela på regeringsmakten med (S)?

Bild från Sveriges Radio.

Bild från Sveriges Radio. FP + S = Sant?

Det är med förvåning som jag läser dagens debattartikel i DN om att SSU och LUF vill samarbeta över blockgränserna för att få till en ny skattereform likt den som gjordes i början på 90-talet.

Så skriver dem sammanfattat:

Utifrån dessa tre utgångspunkter har vi gemensamt skisserat ett exempel på hur en skattereform kan se ut. Det handlar om ett nytt inkomstskattesystem där jobbskatteavdraget avvecklas mot sänkta marginalskatter, en likformig kapitalbeskattning, mer enhetlig moms samt en konsekvent arbetsgivaravgift.

Tillsammans med höjda klimatskatter kan vi därmed skapa förutsättningar för fler jobb utan att försämra skattesystemets fördelningspolitiska effekt.

 

Rent sakpolitiskt så är det riktigt bra att LUF och SSU har kommit så här nära varandra i en sakfråga. Riktigt imponerande med tanke på dem ideologiska skillnaderna mellan ungdomsförbunden.

Sen tror jag också att man kan läsa lite mellan raderna. Jag tror LUF/FP försöker sondera terrängen för ett eventuellt samarbete mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet efter valet. Kanske anar dem att Alliansen som politiskt block inte kommer att hålla efter valet 2014?

Kan en framtida regering bestå av: Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet? 

Min spontana reaktion: Varför inte?

Andra som skrivit i ämnet:

 

 


(S) måste våga argumentera för högre skatter om vi ska klara framtidens välfärd

Vågar Löfven argumentera för höjda skatter om det skulle krävas?

Vågar Löfven argumentera för höjda skatter om det skulle krävas?

Ska vi ha råd med framtidens välfärd så ser jag personligen det som nödvändigt att vi bör höja skatterna. Tycker vi är alldelles för dåliga på att förklara för väljarna vad vi faktiskt får för våra skattepengar:

  • Vård
  • Skola
  • Äldreomsorg
  • Infrastruktur
  • Socialförsäkringar

Vi säger att vi vill förbättra välfärden men då måste vi också vara beredda på att argumentera för höjda skatter, om det skulle krävas.

F.d partisekreteraren Lars Stjernkvist (S) säger detta till SVT:

”Före detta partisekreteraren Lars Stjernkvist vill att socialdemokraterna ska ge väljarna besked om att man är beredd att höja inkomstskatterna.

Anledningen är att han menar att partiet då på allvar kan visa att man är beredd att satsa stora resurser på att förbättra välfärden i Sverige, framförallt för att satsa mer på utbildning.

– Jag har väldigt svårt att se att vi med trovärdighet kan säga att detta är vår viktigaste uppgift, här ska vi utmana den sittande regeringen därför att detta är den viktigaste rättvise- och jämlikhetsfrågan, utan att säga att vi är beredda att genomföra det även om det kommer att kräva en höjning av skattekvoten, säger Lars Stjernkvist, numera kommunalråd i Norrköping.”

Som det ser ut i landets landsting idag så är landstingen i stort behov av skattepengar för att överhuvudtaget kunna ge en god standard på sin tandvård, äldrevård osv osv. Det handlar om patientsäkerheten. Samma gäller med våran hårt eftersatta järnväg som skriker efter resurser men som får kalla handen av vår regering.

Vi ska inte vara för konflikträdda i den här frågan. Vi måste våga ta striden! 


Arbetslösa får inte jobba ideellt – Riskerar förlora ersättning.

Nu är jag riktigt förbannad, jag kokar inombords. Jag är arbetssökande och har varit aktiv ideellt i olika organisationer/politiska organisationer för inte bli ”förslöad”. Dessutom ger ideella organisationer och politiska partier goda referenser och kontaktnät.

Därför blir jag så förbannad när jag läser följande på SR.se:

På Kupan i Fjugesta samlas det många arbetssökande vid kaffebordet under en vecka. Det är en viktig mötesplats för att få träffa folk, men man får alltså inte hjälpa till några timmar och sortera kläder eller stå i kassan, för då dras det pengar från a-kassan. Tråkigt, tycker Berit Ydreborg.

– De som går långvarigt utan arbete och sitter hemma och grunnar, de mår inte bra. De mår sämre än om de fick komma ut ibland och göra någon liten nytta och umgås med andra människor, menar Berit Ydreborg på Kupan.

A-kassorna jobbar efter regler som politikerna har fattat beslut om, och det ges inte mycket utrymme till att göra annat än att söka jobb när man har ersättning. Det berättar Katarina Mattsson, som är försäkringschef för a-kassornas samorganisation.

– I arbetslöshetsförsäkringens mening spelar det ingen roll om arbetet är avlönat eller inte, utan det är själva det att du inte står till arbetsmarknadens förfogande hela tiden som är avgörande, förklarar Katarina Mattsson.

 

I klartext så betyder detta att ersättningen sänks om man håller på med ideellt arbete, vilket jag tycker är helt absurdt. Att jobba ideellt är ett bevis på att man är engagerad i något och att man inte bara sitter hemma och rullar tummarna. Det visar på att man har en social kompetens och att man fungerar bra med andra människor.

Då kommer frågan, gäller detta även vi som är aktiva i politiska ungdomsförbund och partier? Är mitt engagemang i SSU och (S) grund nog för F-kassan att ta bort min ersättning?

Det intressanta i detta är att Arbetsförmedlingen/F-kassan går efter riktlinjer som regeringen har satt upp. 

Lästips: