Partiledardebatten var en katastrof – För oss väljare

Någonting har hänt. Jag är inte lika peppad på partiledardebatterna längre och kvällens var inget undantag.

Det var nog den sämsta som jag har bevittnat på länge och mycket beror på programledarna och det stressiga debattformatet. Så här kommer ett tips till programledarena inför framtida debatter:

SLUTA ATT AVBRYTA NÄR DEBATTÖRERNA ÄR MITT I ETT RESONEMANG!

Jag ser gärna längre ideologiska resonemang om hur man ska ta itu med arbetslösheten, bostadsbristen, miljön och integration. Från båda sidorna. Höger som vänster.  Inte reducera och begränsa resonemanget och frågorna till att enbart handla om enkla jobb, kärnkraft och misstänkliggörande av nyanlända.

När det gäller debattörerna så tyckte jag att Löfven var stabil, Lövin var överraskande bra, Sjöstedt lika retoriskt skicklig som alltid. Måste även ge en eloge till Björklund och Lööf som båda var skarpa rent retoriskt. AKB och EBT var katastrofala.

Men det är tyvärr Jimmie Åkesson som vinner på den här typen av partiledardebatter är det är snabba replikskiften och man måste ge enkla och snabba svar på svåra och komplexa samhällsproblem. Därför inte så konstigt att han tar tillfället i akt att poängtera det absurda i hur replikskiftena blir – Mest skrik och programledare som inte låter partiledarna utveckla sina resonemang.

Kommer vi någonsin få se intressanta, ideologiska och eldiga debatter som under Olof Palmes och Ulf Adehlsons tid? Kommer vi någonsin få se en partiledare göra ett principiellt tillägg under en debatt såsom Olof Palme gjorde under valdebatten 1982 när han förklarade var demokratisk socialism var?

Troligtvis inte och det är det som gör mig ledsen.

Annonser

Jag tror på politikens roll i samhället, (S)-politik gör skillnad.

Socialdemokratin står för en stark välfärd. Det gör inte Reinfeldt.

En gång Socialdemokrat, alltid Socialdemokrat.

Jag är stolt över att vara en del av det parti som under ett århundrade har byggt upp detta land från att ha varit ett U-land till att bli ett av världens tryggaste länder. Jag är stolt över alla dem trygghetsreformer som (S) har drivit fram genom åren:

  • Allmän Rösträtt
  • 4 Veckors semester
  • Allmän Tjänstepension
  • 8 timmars arbetsdag
  • Fri sjukvård
  • Stark fackföreningsrörelse
  • Införandet av A-kassan

Detta är några reformer som vi i Sverige ska vara stolta över och som vi ska värna om. Därför får jag en dålig eftersmak i munnen när jag hör Reinfeldt säga att han värnar om den svenska modellen och den svenska välfärden. När hans parti under hela 1900-talet har motstridit sig alla sociala och demokratiska reformer.

Jag tillskillnad från Alliansen tror på politikens betydelse och jag tror på demokratins möjlighet att förändra saker i samhället. Att enbart stå och tro på marknadskrafterna är oerhört naivt att tro enligt mig. Det är genom fackföreningar, studiecirklar, repskapsmöten och möten med människor som vi tillsammans kan skapa förändrigar i samhället.

För att citera Olof Palme:

Politik är att vilja.

 

 

 

 


Palme-filmen och (S)kuggbudgeten.

Vi presenterade idag en framtidsinriktad budget med fokus på full sysselsättning.

Idag presenterade Socialdemokraterna hela sin budgetmotion för 2013 och jag kan inte säga annat än att det är precis det Sverige behöver: en framåtriktad, pragmatisk och ansvarsfull politik. Några av nyheterna idag var en höjning av barn/studiebidraget med 100 kr/mån samt underhållsstödet som höjs med 50 kr/månaden.

Kommentarerna från högern lät inte vänta på sig då redan efter några minuter skanderades ut att (S) minsann är ett bidragsparti som höjer bidragen och i detta räknade dem A-kassan som ett bidrag, och att våra förslag är ofinansierade när det i själva verket är tvärtom. Vi har finansierat varenda krona och när det kommer till argumentet om att (S) är ett bidragsparti så hänvisar jag till DN från 2012-08-02:

”Under årets första sex månader ökade utbetalningen av socialbidrag med närmare tio procent i Sverige.

Under januari månad 2012 betalades drygt 800 miljoner kronor ut i socialbidrag, eller ekonomiskt bistånd, till personer i Sverige. Under juni hade summan ökat med 9,2 procent till 870 miljoner. Det visar preliminära siffror från Socialstyrelsen.”

Jag har idag också sett dokumentärfilmen om Olof Palme med SSU Västmanland och jag kan säga såhär att svensk politik aldrig kommer få se en lika karismatisk, vältalig och påläst politiker som Palme. Filmen rekommenderas till alla som är intresserade av samhällsfrågor och svensk 1900-talshistoria.

Lästips och länkar: