Sverige tjänar på en solidarisk och generös flyktingpolitik.

Detta kommer bli ett långt inlägg inser jag nu men jag måste verkligen få ur mig det här.

Sverigedemokraternas framfart i opinionen och rasismen som följer med det är för mig alarmerande. Inte bara för den rasistiska och främlingsfientliga politik som de står för men också att många, jag säg er inte alla men många väljare sväljer SD:s enkla världsbild där alla samhällsproblem kommer lösas om vi bara minskar invandringen med 90% och enbart går efter FN:s definition på asylinvandring. Samt att många köper SD:s argument om att staten bara förlorar på invandringen.

Det är helt enkelt fel, då flera rapporter och utredningar visar på att Sverige i själva verket tjänar och alltid har tjänat på invandringen. Ta invandringen från Finland på 60-talet te.x en överväldigande majoritet av de som kom från Finland fick jobb och kunde vara med att bidra till statskassan. Samma procedur har gällt för i princip alla invandrargrupper som kommit till Sverige.

Sverige tjänar på invandringen

Men vi skall inte reducera människor som flyr för sina liv till kronor och ören. För mig så är vår migrationspolitik en akt av ren och skär solidaritet gentemot dem som behöver en fristad och en möjlighet att få starta ett helt nytt liv.

Sedan finns det ett rykte bland SD-sympatisörer och eventuella SD-väljare att det råder en ”massinvandring”.

Vad består då denna ”massinvandring” av?

Ja enligt statistik från migrationsverket år 2011 så visade det sig att återvändande svenskar som bott utomlands är den enskilt största gruppen människor som flyttar till Sverige, denna grupp representerar 21,4%. Den näststörsta gruppen flyktingar är från Irak som enbart är 4,6% av den totala flyktingantalet.

Det SD gör med sin kommunikation under valrörelsen är att spela på människors rädsla. Men jag hävdar bestämt, och jag har fakta som styrker mina påståenden att Sverige tjänar på att ha en generös flyktingpolitik. Det vi alltid har gjort. 

 

Det är en av våra största styrkor och det skall vi värna. 

Annonser

M-debattör försökte ta politiska poänger av ett dödsfall i min släkt.

Behöver väl inte säga så mycket mer.

 

vider

 

 

Efter att jag plus flera andra påpekade att detta var ett grovt övertramp så blev han tyst.

Fredrik Grannas var förövrigt aktiv Socialdemokrat tills för ett antal månader sedan då han av någon anledning hoppade av partiet och gick istället med Moderaterna.

Tills idag då jag fick följande kommentarer:

släppdet

 

 

Jag vet inte hur andra gör, men när jag ser att en politisk motståndare sörjer ett dödsfall så är det för mig en självklarhet att ge kondoleanser och sörja med den anhörige:

Inte att försöka ta billiga politiska poänger av en ett år gammal händelse.

Jag förväntar mig en ordentlig ursäkt. 

 


Aftonbladet går över gränsen – anklagar (S)-bloggaren Johan Westerholm för att vara en hatblogg.

Som ni läsare kanske har förstått så brukar jag ganska ofta länka till Aftonbladet i mina inlägg. Det gör jag av bara farten, men jag undrar inte om det kommer ändras nu efter Aftonbladets totala fullständiga blunder:

Bild: Peter Högberg

Bild: Peter Högberg

 

Vad Aftonbladet nu gör är att stämpla den socialdemokratiska bloggaren Johan Westerholm som en näthatare i samma kaliber som Avpixlat och Fria Tider. För det första så tappade jag hakan när jag läste detta första gången, sedan blev jag förbannad över det tydliga beviset att Aftonbladet har brustit i sin faktakoll. För det tredje så blev jag förbannad över att varken Karin Pettersson eller Jan Helin har bett Johan om en offentlig ursäkt.

Jag som har läst Johans blogg under flera år vet att han är en av våra absolut bästa politiska bloggare som vi har: Alltid klarsynt, tänkvärda analyser över opinionsläget och ödmjuk. Han är som Socialdemokrater är mest: Jordnära och skarp.

Jag satt och funderade på om inte min blogg också blir stämplad som en hatsajt av Aftonbladet. Detta endast för att något enskilt SD-troll hittar hit och försöker sprida sin rasistiska dynga.

Jag tar isåfall gärna den fajten mot kvällstidningarna i solidaritet för Johan. 

 

 


Att vara långtidsarbetslös är ingen dans på rosor.

Leva på bidrag är inte en dans på rosor, tvärtemot vad borgare säger.

Leva på bidrag är inte en dans på rosor, tvärtemot vad borgare säger.

”Folk är bortskämda med bidrag”, ”det är bara lata människor som går på bidrag”.

Detta är några saker man ibland får höra när man debatterar sociala skyddsnät. Det är lätt att leva på bidrag säger många. En seglivad myt som vägrar dö ut. Det är oerhört för alla oss som är i den situationen där man faktiskt måste ta emot bidrag för att få vardagen att gå ihop. Samma gäller när man är arbetslös och har rätt till aktivitetsersättning från Försäkringskassan. Man är en bidragstagare, en person som inte förstår att det är lönsamt att arbeta.

Detta enligt moderaterna förstås, de brukade säga att dem såg individen. Idag är det snarare tvärtom. Idag ser inte Nya Moderaterna människorna bakom alla siffror. Det är riktiga människo-öden bakom dessa arbetslöshetssiffror, oavsett så fortsätter dem med mantrat att det är 200.000 fler i arbete. Men det är en annan diskussion.

Jag har levt på försörjningsstöd och aktivitetsstöd till och från sedan 2010. Till den som hävdar att jag inte förstår hur utsatta grupper har det och som hävdar att bidragstagare är lata och som hela tiden hävdar att ”alla” kan bli entreprenörer och starta eget företag. Leva på bidrag är inte glamoröst, långt ifrån. Det tär på individer och när man dessutom går passiv i 3 månader innan man får hjälp av Arbetsförmedlingen så bidrar det än mer.

Så undrar människor varför folk blir ”lata” av att vara arbetslösa, jo. När man blir slussad till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är det ena vuxendagiset efter det andra.

Det skapar inte jobb. Det hjälper inte människor långt från arbetsmarknaden att få ett arbete.

”Det ska löna sig att arbeta” säger Reinfeldt. Det kan jag skriva under på, men man ska heller inte skönmåla bilden av att det är lätt att leva på bidrag.

Regeringens arbetslinje gick fel någonstans på vägen. Man lovade arbete åt alla, man skulle utrota utanförskapet och arbetslösheten. Resultatet blev det motsatta, fler och fler hamnar i bidragsberoende,  andelen låglönejobb ökar hela tiden, arbetslösheten ökar och skolresultaten försämras för varje år.

Jag vill även tipsa om en debattartikel i dagens DN där Nike Markelius upplever samma saker som jag gör med alla dessa jobbcoacher och arbetsförmedlingen:

Nyligen såg jag på Arbetsförmedlingen att det i min meritruta endast står ”cirkelledare” och ”sångerska”. Jag ville ange mina andra yrken som till exempel att jag arbetat som kompositör och trumslagare i över 30 år. Då sa handläggaren att utan utbildning kan det inte räknas som merit. Men om jag har så många års yrkeserfarenhet som – bland annat! – kompositör och trumslagare måste det väl räknas!

Nej tyvärr, blev svaret. Och bara de tre senaste åren räknas.

Inga meriter alltså, trots trettiofyra års arbetslivserfarenhet. Detta är ju att direkt motarbeta att arbetssökande och arbetsgivare möts. Vore ju guld för arbetsgivare som söker folk via förmedlingen att få se allt vad personen arbetat med i livet.
När jag gick från Arbetsförmedlingen tänkte jag på kamraterna som är kvar hos jobbcoacherna. Jag undrar hur det går för dem.

Arbetsmarknadsministern kallar aktiviteterna för erbjudanden från samhället, att det inte är ett tvång.

I vilken värld lever hon? Människor har inte valet att avstå. Skulle de tacka nej, står de utan mat på bordet, snart utan bostad, de skulle förlora allt. I ”Studio Ett” i måndags fortsatte hon att gömma sig bakom tomt prat och reducerade min och andras kritik till subjektiva upplevelser och ville inte ta in att vi är många.

Det är bara att konstatera det svårsmälta faktum att de borgerliga alltid velat ha billig arbetskraft, att de faktiskt tycker att det ska vara skillnad på folk och folk. Nu ser de sin gyllene chans att skapa en större och tystare underklass än vi haft i Sverige i modern tid.