SSU och LUF vill se ett nytt skattesystem och vill (FP) dela på regeringsmakten med (S)?

Bild från Sveriges Radio.

Bild från Sveriges Radio. FP + S = Sant?

Det är med förvåning som jag läser dagens debattartikel i DN om att SSU och LUF vill samarbeta över blockgränserna för att få till en ny skattereform likt den som gjordes i början på 90-talet.

Så skriver dem sammanfattat:

Utifrån dessa tre utgångspunkter har vi gemensamt skisserat ett exempel på hur en skattereform kan se ut. Det handlar om ett nytt inkomstskattesystem där jobbskatteavdraget avvecklas mot sänkta marginalskatter, en likformig kapitalbeskattning, mer enhetlig moms samt en konsekvent arbetsgivaravgift.

Tillsammans med höjda klimatskatter kan vi därmed skapa förutsättningar för fler jobb utan att försämra skattesystemets fördelningspolitiska effekt.

 

Rent sakpolitiskt så är det riktigt bra att LUF och SSU har kommit så här nära varandra i en sakfråga. Riktigt imponerande med tanke på dem ideologiska skillnaderna mellan ungdomsförbunden.

Sen tror jag också att man kan läsa lite mellan raderna. Jag tror LUF/FP försöker sondera terrängen för ett eventuellt samarbete mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet efter valet. Kanske anar dem att Alliansen som politiskt block inte kommer att hålla efter valet 2014?

Kan en framtida regering bestå av: Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet? 

Min spontana reaktion: Varför inte?

Andra som skrivit i ämnet:

 

 


Katarina Brännström (M) ljuger om plusjobben och Fas 3.

Den moderata jobbpolitiken är ett misslyckande, det är något de facto är tydligt, en arbetslöshet på 8,4%, ungdomsarbetslösheten som biter sig fast på 25% och långtidsarbetslösheten som har tredubblats sedan regeringen tillträdde.

arbetslinjen

Detta och lägg till också det vallöfte som Alliansen lovade i valet 2006: Att dem skulle utrota arbetslöshete, men nu har det istället blivit tvärtom när det finns jämförbara länder som Finland, Tyskland och Holland som klarat sig mycket bättre i finanskrisens spår. Därför blir det också intressant när man läser hur den moderata riksdagsledamoten Katarina Brännström försvarar Fas 3 i en debattartikel på nyhetssidan ”Arbetet”.

De som kritiserar fas 3, som till och med kräver nedläggning, är skyldiga att visa vad som kan vara mer effektivt för dem som varit arbetslösa under så lång tid. Som jämförelse kan nämnas att endast 1 (!) procent gick vidare till ordinarie arbete eller utbildning från de gamla plusjobben, under socialdemokraternas regeringstid.

 

Jag förstår om det är svårt att försvara en sådan misslyckad jobbreform som Fas 3 när man ska behöva hitta på statistik för att backa upp sina argument. För både IFAU och Arbetsförmedlingen har statistik som visar på att andelen utskrivna från plusjobben som hamnade i reguljära arbeten faktiskt ligger mellan 13-18% och inte på 1% som Katarina hävdar.

Ett annat stort problem med Fas 3 är att man tränger ut vanlig arbetskraft och ersätter det med Fas 3-deltagare som i princip arbetar gratis då företagen får bidrag för att hålla dem sysselsatta.

Allt pekar idag på att arbetsgivarna vant sig vid att få gratis arbetskraft från fas 3. Arbetskraft därifrån konkurrerar ut såväl de subventionerade jobben som riktiga jobb med avtalsenlig lön. Det visar fakta som togs fram i en interpellationsdebatt i riksdagen den 19 februari i år. Andelen inskrivna i fas 3 fortsätter öka medan andelen lönebidragsanställda minskar. ETC

Nu säger inte jag att plusjobben var en perfekt arbetsmarknadsåtgärd, tvärtom. Fanns många brister, men det som Plusjobben lyckades med och som inte Fas 3 har lyckats med var att ge deltagarna meningsfulla arbetsuppgifter och en avtalsenlig lön. Dessutom hade man möjlighet att söka utbildningar och jobb när man var inskriven i ett plusjobb.

Men min fråga kvarstår:

Varför ljuger Katarina medvetet om plusjobben? 

 

 

 


Moderaterna tar inte ansvar för sina misslyckanden och skyller på asylinvandringen.

Tobias Billström och Kent Persson vill inte ta ansvar för den havererade regeringspolitiken och vill istället skylla på asylinvandringen.

Tobias Billström och Kent Persson vill inte ta ansvar för den havererade regeringspolitiken och vill istället skylla på asylinvandringen.

I alla tider så har det varit lätt att skylla på invandringen när det har uppstått samhällsproblem. På 60-talet så skyllde man på finländarna, på 70-talet så skyllde man på  italienarna, på 80-talet så skyllde man på turkarna och på 90-talet så skyllde man på ”juggarna”. Rinse and repeat.

Det är självklart mer komplicerat än så.

Det stoppade inte migrationsminister Tobias Billström (M) och partisekreterare Kent Persson från att göra ett sina mest korkade uttalanden hittils i DN:

Samtidigt vill migrationsministern nu sänka, som han säger, de höga volymerna även för asylinvandringen.

Hur ska det gå till?

– Det är det vi ska titta på. Idag är Sverige ett av de länder som tar emot flest asylsökande inom EU. Det är inte hållbart.

 

Samtidigt så säger Kent Persson i samma intervju:

– Vi måste ha en politik som svar på den oro människor känner.

 

Dessutom håller Moderaternas nickedocka Lars Beckman med Billström:

Det är här jag blir förbannad. Det moderaterna nu gör är att skylla sin misslyckade politik på invandringen där man har:

  • Urholkat A-kassan
  • Utförsäkrat tusentals människor
  • Skickat 30.000 människor in i Fas 3
  • Sänkt skatterna så att kommunerna får en tyngre börda
  • Försämrat anställningsvillkoren
  • Låtit riskkapitalister härja fritt i välfärden
  • Helt ignorerat den rådande bostadsbristen

Jag förstår varför människor känner oro, det är inte invandringen som är problemet. Det är regeringens totala inkompetens på att skapa trygghet och arbetstillfälen.

Sverige förtjänar en annan regering, en regering som tar ansvar för jobben men också för dem som arbetskraftsinvandrar och arbetar under svenska kollektivavtal.

Sverige förtjänar en ansvarsfull politik. 

 

 

 

 


”Största förnyelsearbetet på 20 år ska modernisera S”

(S) gör sitt största förnyelse arbete på 20 år.

Lagom till morgonkaffet så råkade jag klicka in mig på DN.se och se att högsta partiledningen har skrivit en debattartikel:

För det första: Vi inför principen ”var fjärde ung”. Under nittiotalet gick Socialdemokraterna före med att införa varannan kvinna på listorna. Det hånades då – men i dag vet vi hur det stärkt jämställdheten i svensk politik. Nu går vi vidare med att minst 25 procent av kandidaterna på valbar plats bör vara under 35 år.

För det andra: Vi moderniserar våra rekryteringsprocesser och öppnar upp vårt parti. För att få en bättre mix av olika kompetenser inför vi kompetensprofiler för våra kandidater.

För det tredje: Vi ska placera oss mitt i samhället genom en ny strategi för fler samarbeten med näringsliv, akademi och engagerade aktörer i det civila samhället.

”Gör din plikt – kräv din rätt” är grunden för våra politiska lösningar. Det bygger på att var och en gör rätt för sig, arbetar eller utbildar sig. Och att både samhället och näringslivet tar sitt ansvar för välfärden och skapar förutsättningar för utveckling och ekonomisk tillväxt.

Detta är sannerligen ett friskhetstecken för partiet, (S) har fått tillbaka självförtroendet och framtidstron efter all turbulens med Juholts avgång och tid som partiledare. Att (S) nu inför principen ”var fjärde ung” för att föryngra partiet ser jag som ett genidrag och man kan dra paraleller till 90-talet då partiet hånades för sin ”varannan kvinna” princip.

Jag får goda vibbar av det här.

Lästips:

 

 


DN vill förbjuda ordet ”Hen”, KDU:s vice ordförande gillar det.

Detta blir ett kort inlägg, vill bara uppmärksamma en debatt som har blossat upp på Twitter där DN har gått ut och sagt att man vill förbjuda ordet ”Hen” i sina texter.

KDU var snabba med att godkänna detta:

Bemötte hennes tweet:

Varav jag fick följande konstruktiva svar:

Här någonstans insåg jag att KDU har tappat det fullständigt. Kan man som toppföreträdare för ett politiskt ungdomsförbund svara på simpla frågor så tycker jag att man ska avgå..