Ställer vi för höga krav på filmerna från DC Comics/Warner Bros?

Det finns en tanke som har legat och gnagit i bakhuvudet på mig under en längre tid, och det handlar om DC Comics/Warner Bros filmer. Det handlar framförallt om alla orealistiska förväntningar på dessa filmer och att man förväntar sig att filmerna antingen ska vara lika mörka och sofistikerade som The Dark Knight-trilogin regisserad av Christopher Nolan eller mer som de mer familjevänliga Marvel Cinematic Universe (förkortat MCU) med Iron Man, Captain America och Thor i spetsen. Nu försöker DC istället hitta en ”middle ground” där behåller Nolan-estetiken men man blandar inte lite subtil humor här och var i sina filmer.

1280_justice_league_CoEjVGGVUAIDNSA

Justice League, (Foto: Warner Bros)

Vi såg hur det gick med Batman v Superman: Dawn of Justice, en av mina absoluta favoritfilmer från DC/Warner Bros men som fick dåliga recensioner av kritikerna där man ansåg att filmen var för mörk och att filmen saknade humor. Liknande kritik fick vi sedan höra när Suicide Squad släpptes på bio och recensionerna började trilla in – man försökte direkt jämföra Jared Letos version av ‘The Joker’ med Heath Ledgers och att Ledger satte en extremt hög standard för hur en filmskurk skall porträtteras det kan de allra flesta hålla med om, men det har också blivit ett problem. Både för DC, FOX och Marvel Studios.

npq4wssijqjb4gublkad

The Avengers (Foto: Disney)

Om vi sedan vänder på myntet och börjar spekulera hur det hade kunnat se ut. Hade DC/Warner Bros blivit hyllade om man hade kört med Marvels approach med mer familjevänlig ton i sina filmer och mer humor istället?

Jag tror tvärtom att DC hade blivit beskyllda för ”plagiat” istället. För även om DC’s karaktärer har existerat längre än Marvels idag tyngsta karaktärer (Superman har existerat sedan 1938 och Iron Man sedan 60-talet och Justice League uppkom tidigare än The Avengers och X-Men) så vet inte majoriteten av biobesökarna om det utan man tror helt enkelt att DC’s karaktärer är plagiat av Marvels karaktärer. Sedan ska vi komma ihåg att karaktärer som Iron Man, Thor och Captain America generellt sett är okända för den breda allmänheten så Marvel Studios kunde experimentera med sina karaktärer och det gav frukt. DC’s karaktärer är helt enkelt mer kända bland vanligt folk och därför ställer människor större krav och har högre förväntningar på filmer med Superman, Batman och Wonder Woman.

x-men-apocalypse-characters

X-Men (Foto: Twentieth Century Fox)

Det hade nog blivit en liknande diskussion om DC hade behållt exakt samma ton som The Dark Knight. Där hade det också blivit en diskussion om att man saknade idéer och att Superman skulle passa konstigt in i Nolans mer realistiska ”filmuniversum” där det inte existerar karaktärer med superkrafter eller magi. Det blir helt enkelt en ”No Win” situation för DC/Warner oavsett hur man än gör.

Vad är då mina åsikter om DC’s nuvarande filmplaner?

Jag är en stark supporter av både DC Comics och Marvel Studios, jag vill verkligen att båda ska lyckas med sina filmer och jag anser att både Marvel och DC har prickat rätt med sina filmuniversum. Jag har alltid upplevt Marvel som mer ”upbeat” och humoristiskt än DC Comics. Jag är en av få som verkligen uppskattar Man of Steel och jag verkligen stordiggar BvS och Suicide Squad. Lider DC/Warner av problem? Absolut gör dem det, bl.a att filmbolaget blandar sig i för mycket i regissörernas arbete.

All and all så är jag extremt pepp på både Dr Strange (Marvel), Wonder Woman (DC) och Justice League (DC) samt Spider-Man: Homecoming (Marvel).

Vi nördar lever i en drömperiod just nu med superhjältar både på bioduken, TV och Netflix. Hoppas den perioden fortsätter under en lång tid framöver, men framförallt vill jag se mer realistiska förväntningar från filmkritikerna i framtiden.

Alla Superhjältefilmer behöver inte vara som The Dark Knight eller The Avengers, det finns faktiskt ett mellanläge. 

 

 


Studier Till Hösten Och Utveckling Av Bloggen

Det var längesen jag skrev här så kanske borde ta tillfället i akt och uppdatera er alla om vad som händer i mitt liv just. Jag kommer om två veckor börja studera Journalistik på Tollare Folkhögskola i Nacka. Det känns verkligen som en riktig ”turning point” i mitt liv. Väljer man att plugga på fördjupningskursen så tar utbildningen två år där det också ingår praktik. Detta känns verkligen som rätt karriärväg för mig då jag alltid har tyckt om att skriva och att jag enda sedan jag var liten har varit väldigt vetgirig och nyfiken på omvärlden.

Däremot har jag lite funderingar över hur jag ska utveckla den här bloggen och kanske börja skriva om annat än bara politik och göra bloggen mer ”personlig” där jag skriver om andra saker som intresserar mig som för stunden är filmindustrin, sjöfart och serietidningskulturen.

Ni får gärna lufta era åsikter i kommentarsfältet här under eller på Facebook/Twitter.

Borde jag bredda min blogg och börja skriva om annat än politik? 


Partiledardebatten var en katastrof – För oss väljare

Någonting har hänt. Jag är inte lika peppad på partiledardebatterna längre och kvällens var inget undantag.

Det var nog den sämsta som jag har bevittnat på länge och mycket beror på programledarna och det stressiga debattformatet. Så här kommer ett tips till programledarena inför framtida debatter:

SLUTA ATT AVBRYTA NÄR DEBATTÖRERNA ÄR MITT I ETT RESONEMANG!

Jag ser gärna längre ideologiska resonemang om hur man ska ta itu med arbetslösheten, bostadsbristen, miljön och integration. Från båda sidorna. Höger som vänster.  Inte reducera och begränsa resonemanget och frågorna till att enbart handla om enkla jobb, kärnkraft och misstänkliggörande av nyanlända.

När det gäller debattörerna så tyckte jag att Löfven var stabil, Lövin var överraskande bra, Sjöstedt lika retoriskt skicklig som alltid. Måste även ge en eloge till Björklund och Lööf som båda var skarpa rent retoriskt. AKB och EBT var katastrofala.

Men det är tyvärr Jimmie Åkesson som vinner på den här typen av partiledardebatter är det är snabba replikskiften och man måste ge enkla och snabba svar på svåra och komplexa samhällsproblem. Därför inte så konstigt att han tar tillfället i akt att poängtera det absurda i hur replikskiftena blir – Mest skrik och programledare som inte låter partiledarna utveckla sina resonemang.

Kommer vi någonsin få se intressanta, ideologiska och eldiga debatter som under Olof Palmes och Ulf Adehlsons tid? Kommer vi någonsin få se en partiledare göra ett principiellt tillägg under en debatt såsom Olof Palme gjorde under valdebatten 1982 när han förklarade var demokratisk socialism var?

Troligtvis inte och det är det som gör mig ledsen.


Bristen på nyhetsrapportering kring sjöfart är frustrerande

Det finns en sak som jag tycker svensk media behöver rapportera mer om:

Sjöfartsnäringen.

2176806-716x413

Bild: Tallink

Ta Finland te.x som vid varje större nybeställning av fartyg/färjor ofta genererar nyhetsrepotage på TV och rubriker i kvällspress och dagspress. Samtidigt som det i Sverige knappt blir en rubrik. Nu senaste TallinkSiljas beställning av fartyget Megastar och Viking Line’s tankar om ett nybygge har båda fått mycket mediautrymme i Finland. Argumentet emot detta är att Finland fortfarande har en varvsindustri som satsar på nybyggnation av färjor och kryssningsfartyg, men de flesta av dessa nybyggda passagerarfärjor sätts ju i trafik mellan Sverige-Finland/Baltikum och på så sätt bidrar till svensk BNP och turism. 

ladda ned (12)

Bild: Stena Line

Stena Line uttalade sig för ett par veckor sedan att man har intentionen att beställa fyra helt nya passagerarfärjor från ett varv i Kina och med option på fyra fartyg till och jag såg inte ett enda nyhetsklipp om affären, inte ens på TV4’s ekonominyheter. Vi snackar om ett rederi som är ett av Sveriges största arbetsgivare och som betyder väldigt mycket för svensk export/import och turism.

I Norge har vi i dagarna hört och sett att Hurtigruten också har visat intentioner på att beställa fyra nya fartyg och det rapporteras friskt om detta i norska tidningar.

Så jag undrar varför Sverige är så vansinnigt efter när det gäller att rapportera om sjöfartsnäringen? När ett företag som te.x Volvo eller Telia gör miljardaffärer så rapporteras det om det i alla nyhetsmedier. När Stena Line, världens största färjerederi som har sitt säte i Göteborg gör en miljardaffär och beställer 4 miljövänliga färjor med option på 4 till så står det ingenting i riksmedia.

Sjöfart är inget särintresse som några få nördar är intresserade av, det är en av Sveriges viktigaste branscher som ger massvis med arbetstillfällen och som bidrar till svensk BNP och Turism.

Sjöfarten förtjänar bättre än detta.


6 förslag till Löfven på hur man stoppar väljarraset.

Svensk socialdemokrati är i riktigt dålig form. Det kan man lugnt konstatera med Kommunalskandaler, ett oroligt läge i omvärlden och högerextrema krafter som växer på bekostnad av progressiva partier runt om i världen så som i Sverige.

Skärmavbild+2011-10-14+kl.+19.55.52

Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD

Men Sverige kan mycket mer och framförallt så kan socialdemokraterna mer och som Håkan Juholt nämnde i en intervju nyligen så är inte drömmar om 40% i väljaropinionen något som man förknippar med 70-talet. Det är något som han själv uppnådde under sin tid som partiordförande 2011 (alltså snart 5 år sedan). Socialdemokraterna måste våga visa självsäkerhet och sluta gå efter mittenväljarna, Juholt hade en starkt vänsterinriktad socialdemokrati som drog till sig många sympatier (innan lägenhetsaffären uppdagades).

Socialdemokraterna kan nå dit igen. Om partiet tar tag i sina största problem:

  • Bli mer konsekventa i sina ställningstaganden och våga ta ideologiska konflikter.
  • Återupprätta höger och vänsterkonflikten med Alliansen.
  • Peta bort Miljöpartiet ur regeringen och bilda en enparti-regering där man skapar majoriteter för sina förslag i riksdagen i olika frågor.
  • Ta debatten om miljöfrågorna mer tydligt, det är en generationsavgörande fråga som måste tas på absolut största allvar.
  • Stå upp för asylrätten så som Vänsterpartiet och Centern gör.
  • Kommunicera sin politik mycket tydligare och inte enbart via sociala medier.

Detta är bara några av förslagen jag har för hur Socialdemokraterna ska kunna ta sig upp ur hålet man har hamnat i.

 


Var är visionerna och den ideologiska debatten Stefan Löfven?

Jag har under de senaste månaderna följt valkampanjen i USA och specifikt demokraternas kandidat Bernie Sanders och jag insåg då en sak. Att man vågar prata om demokratisk socialism och dess betydelse för samhällsutvecklingen. Där vågar man idag prata om en höger och vänsterkonflikt, något jag tycker saknas i Sverige idag.

bernie-sanders

Mer progressiv än svensk socialdemokrati?

Det var länge sen jag kände entusiasm och engagemang när jag har lyssnat på företrädare från svensk socialdemokrati, dom enda som jag har fått en känsla av engagemang och entusiasm av är Annika Strandhäll, Margot Wallström och Jonas Sjöstedt. I övrigt känns svensk socialdemokrati allt för defensiv och på ett sätt ovan vid att nu ha regeringsmakten. Jag kan inte sluta att tänka tillbaka till Håkan Juholts installationstal och flera av hans anföranden i riksdagens kammare. Där fanns en glöd, en entusiasm och framförallt en tydlig ideologisk kompass.

Socialdemokraterna måste börja våga prata om ideologi, om politikens roll i samhället, om  en bred fördelningspolitik och om välfärdens utveckling. Svensk socialdemokrati kan inte förvänta sig att välfärden ska utveckla sig själv, vi måste stå i framkant och agitera för hur välfärden skall utvecklas:

  • Varför inte inklundera tandvården i sjukförsäkringen?
  • Börja testa oss på fri kollektivtrafik eller en lägre enhetstaxa i storstadsregionerna samt på landsbygden?
  • Argumentera starkt om 6 timmars arbetsdag?
  • Ta striden mot vinster i välfärden?

Detta är bara några förslag som är realistiska och som faller väl in i den socialdemokratiska idén om jämlikhet, solidaritet och frihet.

Det var inte pga förvaltning av det som redan var som Sverige blev ett av världens mest fria och välmående länder.

Det var pga en stark arbetarrörelse, framtidsvisioner och handlingskraft. 

Därför blir det lite tragiskt när man ser amerikansk politik vara mer progressiv än i Sverige.

Det är ganska sorgligt. 


SD = Sverigehatare?

Det finns mycket som är problematiskt med Sverigedemokraterna idag, inte bara det faktumet att det är i grunden ett nynazistiskt parti. Men att partiet så tydligt nu håller på att återgå till sina rötter i den utomparlamentariska vitmakt-rörelsen. Partiet hävdar gång på gång att de inte är rasister men blir ständigt påminda om verkligheten med företrädare som vill stå på öresundsbron med automatvapen och företrädare som hetsar till mordbränder riktade mot asylboenden, hatsvansen som hotar artister som kritiserar SD i låttexter. Detta samtidigt som väljarna får se SD’s riktiga ansikte och partiet tappar i opinionen. Sverigedemokraterna är desperata.

sdflygbilden1

Det är av ren desperation som SD sjösatte den här kampanjen där man i utlandet ska berätta för asylsökande hur hemskt det är i Sverige och hur kallt det är här på vintern. För att kalla sig själva för “Sverigevänner” så är dem extremt “Sverigehatande”. Man går ut och hävdar i flygblad att man ska förbjuda Halalslakt och Niqab/Burka samtidigt som man menar att vårt ekonomiska välstånd är dåligt (Sverige som är ett av världens rikaste länder).

Men det som retar mig mest är att man i dessa flygblad skriver under med “The People Of Sweden”.

Jag vet inte hur det juridiska är här, men detta borde vara på gränsen till urkundsförfalskning, och vad jag vet så är 13% långt ifrån en majoritet av det svenska folket.

Jag vill verkligen inte ha något med Sverigedemokraterna att göra, Sverige är och har alltid ett land som värnar öppenhet och tolerans mot människor som flytt för sina liv och som har sökt nya och bättre liv.

Jag välkomnar folk på flykt med öppna armar – Det är svenskhet på riktigt.