Rogue One: A Star Wars Story – Bästa Star Warsfilmen sedan Empire Strikes Back?

Disney och Lucasfilm slog sina kloka huvuden ihop och godkände det här filmprojektet för ett antal år sedan och man såg detta som ett experiment. Hur blev resultatet? Tja, det får ni se nedan. 

Jag och en vän hade bestämt oss sedan länge att se filmen, han är en större Star Wars-nörd än jag och har en bredare kunskap om karaktärerna och miljöerna än vad jag någonsin kommer ha. Men Rogue One: A Star Wars Story fungerar även för mig som casual-fan. Det är verkligen ett mästerligt hantverk som regissören Garreth Edwards har knåpat ihop. Filmens story handlar i princip om en liten passage i öppningstexten från Episode 4, att en liten grupp med rebeller lyckades sno till sig planerna till dödsstjärnan till Darth Vaders förtret. Det är storyn i den här filmen som i mångt och mycket både är en egen fristående berättelse men som ändå ger ursprungstrilogin mer djup, bättre än vad episoderna 1,2 och 3 någonsin gjorde.

Felicity Jones karkaktär Jyn Erso – En av filmens höjdpunkter

Vill börja med att applådera till ILM (Industrial Light & Magic) som ligger bakom alla filmens fantastiska specialeffekter. Vissa av de datoranimerade scenerna och karaktärerna ser så sjukt realistiska ut och att man har blandat detta med praktiska effekter som riktiga kulisser och karaktärer som är människostyrda robotar (animatronics) vilket ger filmen en känsla av äkthet. Miljöerna och karaktärerna känns levande.

Donnie Yen – Filmens stora överraskning!

När det gäller karaktärer som var filmens höjdpunkter för min del Felicity Jones karaktär Jyn Erso som fortsätter Star Wars-traditionen med starka kvinnliga karaktärer, hennes historia är gripande och skådespelarinsatsen är fenomenal. Andra karaktärer som jag fastnade för var Alan Tudyk som androiden K-2SO med sin humoristiska framtoning men som kunde vara seriös när stunden krävde det. Även Donnie Yens karaktär Chirrut Îmwe, en blind martial-arts krigare var ett trevligt tillskott till filmen. Alla skådespelare i filmen gjorde riktigt bra ifrån sig, förutom Forest Whitaker som överspelade en del. Även skurken General Orson Krennic som spelades av Ben Mendelsohn kändes ibland lite intetsägande men bra skådespeleri oavsett. Darth Vader har en närvaro i filmen, och jag kan säga såhär att jag har aldrig varit såhär imponerad av hanteringen av Vader i någon film. Här var hans närvaro verkligen skräckinjagande (och badass).

Det som gör Rogue One så unik jämfört med de andra filmerna i serien är att denna känns mer ”vuxen” i sin framtoning och vågar ta risker och chanser. Miljöerna är skitigare och mer ”realistiska” trots att det utspelar sig i en värld långt långt härifrån. Garreth Edwards är också briljant när det gäller att visualisera gigantiska föremål/rymdskepp och planeter. Han har tidigare regisserat rebooten av Godzilla och i den filmen så fick man verkligen en känsla av Godzillas storlek, samma gäller i Star Wars. Man får en känsla av storleken på Dödsstjärnan, Star Destroyers och AT-AT’s på ett sätt som jag inte har upplevt tidigare.

Man får även se och höra flera easter-eggs och för Star Wars-fan så är dessa riktigt trevliga, man får se flera oväntade gästspel av kända karaktärer, men jag ska inte gå in på vilka det är. Vill ju inte förstöra överraskningen för er.

Så vad tycker jag om filmen kortfattat? Hur skulle jag rangordna denna film jämfört med alla andra Star Warsfilmer?

För mig så är denna i nivå med Star Wars Episode 5: Empire Strikes Back som är högst upp på rankingen för min del. Den är SÅ bra.

En Star Warsfilm som tar sig själv seriöst och som känns som en Saving Private Ryan fast i rymden.

Gör er själva en tjänst – Gå och se Rogue One: A Star Wars Story på en gång!