Ett nytt politiskt landskap – Något (C) och (Fp) bör förstå.

Foto: SCANPIX

Foto: SCANPIX

Vi är inne på andra dagen av den här nya mandatperioden och Alliansen ropar i falsett att allt är katastrof och låser sig in sig i gamla mönster med blockpolitik. Det Sverige behöver just nu är en handlingskraftig regering och det som är Stefan Löfvens starka sida är sin erfarenhet med att förhandla inom det fackliga arbetet.

Därför kan jag tycka att Löfvens val att inte ta med Vänsterpartiet i en regeringsdiskussion var det bästa valet han kunde göra. För vi ska komma ihåg att ett av Löfvens mål med regeringsbildningen är att splittra blockpolitiken och skapa breda överenskommelser i viktiga politiska frågor som te.x Energi-, miljö- och försvarspolitiken.

Dessutom är både Centern och Folkpartiet är lika lite sugna på att ge Sverigedemokraterna inflytande som resten av partierna så jag tror att (C) och (Fp) kommer ge med sig i slutändan, speciellt med tanke på att deras egna väljare och näringslivet vill att de ska samarbeta med (S) och (Mp).

Vi lever i ett helt nytt politiskt läge nu – Det är dags att Centern och Folkpartiet tar ansvar för nationen. 

Annonser

Den borgerliga skolpolitiken – en sjunkande atlantångare

”Det är som att vända en atlantångare. Man vrider om ratten häftigt, men det tar tid innan fartyget har svängt. Vi gör nu en mycket stor omläggning av svensk utbildningspolitik.” – Jan Björklund

Detta blev han ifrågasatt om av en sjöfartsexpert som hävdade att en atlantångare kan vända väldigt fort.

skolan

Men just nu så sjunker den stora atlantångaren Sverige i den senaste PISA-mätningen där vi snart är på botten och Jan Björklund tar till alla knep i hans handbok:

  • Skylla på tidigare socialdemokratiska regeringar
  • Skylla på föräldrarna
  • Skylla på sin företrädare Lars Leijonborg

Men till saken hör att det är den nuvarande regeringen och den tidigare borgerliga regeringen på 90-talet som bör få skulden att skolresultaten sjunker som en sten. Det är inte hållbart för en skolminister att efter 7 år fortfarande skylla på socialdemokraterna och tidigare regeringar.

Vi socialdemokrater vill, till skilland från Folkpartiet de facto satsa på skolan:

1. Mindre klasser – fler lärare och speciallärare

Såväl internationella som svenska forskningsstudier visar att klasstorlek har betydelse för elevernas resultat. Därför vill vi investera minst 2 miljarder för mindre klasser, från förskoleklass till årskurs 3, så att lärarna får tid att ge varje elev en stabil grund att stå på i sitt fortsatta lärande. Vi kan då minska elevantalet med cirka 5 barn i stora klasser. Elever behöver också få stöd så snart som svårigheter i skolan upptäcks.

2. Sommarskola

Fler än 12 000 elever lämnar grundskolan utan behörighet för något av gymnasieskolans nationella program. Det är ett misslyckande för samhället och ett svek mot dessa ungdomar. Därför vill vi att alla elever i åk 6-9 som inte når målen i skolan ska gå i sommarskola upp till fyra veckor på sommaren.

3. Obligatorisk gymnasieskola

I över 50 år har den obligatoriska skolgången varit nioårig. I dag är det en utbildning som är långt ifrån tillräcklig. Arbetslösheten för unga som inte har en slutförd gymnasieutbildning är mer än dubbelt så hög som för dem som har en gymnasieexamen. Utbildningssystemet måste hänga med så att det motsvarar kraven från dagens och morgondagens arbetsliv. En obligatorisk gymnasieskola ställer krav på eleverna men ställer framför allt krav på skolan att stödja eleverna att kunna slutföra sin utbildning.

4. Utbildningskontrakt

Arbetslösheten för unga som inte har en slutförd gymnasieutbildning är mer än dubbelt så hög som för dem som har en gymnasieexamen. Vi har bestämt oss, vi ska lösa framtidsutmaningarna. Därför vill vi införa ett utbildningskontrakt för unga arbetslösa under 25 år som inte har gymnasieutbildning. Kontraktet innebär att den unge arbetslöse får en individuellt utformad utbildningsplan som ska leda fram till gymnasieexamen. Vissa kommer att studera inom exempelvis vuxenutbildning eller folkhögskola på heltid, andra varvar deltidsstudier med antingen praktik eller arbete.

5. Skickliga och engagerade lärare

Viktigast för elevernas resultat är att de möter skickliga och engagerade lärare. Därför arbetar vi för en ökad professionalisering av läraryrket där lärarna har rätt till systematisk kompetensutveckling, har gott om tid att bedriva och utveckla undervisningen samt bra villkor genom karriärutveckling.

 

Det har gått 7 år nu Jan Björklund.

Ta ditt ansvar som skolminister!


SSU och LUF vill se ett nytt skattesystem och vill (FP) dela på regeringsmakten med (S)?

Bild från Sveriges Radio.

Bild från Sveriges Radio. FP + S = Sant?

Det är med förvåning som jag läser dagens debattartikel i DN om att SSU och LUF vill samarbeta över blockgränserna för att få till en ny skattereform likt den som gjordes i början på 90-talet.

Så skriver dem sammanfattat:

Utifrån dessa tre utgångspunkter har vi gemensamt skisserat ett exempel på hur en skattereform kan se ut. Det handlar om ett nytt inkomstskattesystem där jobbskatteavdraget avvecklas mot sänkta marginalskatter, en likformig kapitalbeskattning, mer enhetlig moms samt en konsekvent arbetsgivaravgift.

Tillsammans med höjda klimatskatter kan vi därmed skapa förutsättningar för fler jobb utan att försämra skattesystemets fördelningspolitiska effekt.

 

Rent sakpolitiskt så är det riktigt bra att LUF och SSU har kommit så här nära varandra i en sakfråga. Riktigt imponerande med tanke på dem ideologiska skillnaderna mellan ungdomsförbunden.

Sen tror jag också att man kan läsa lite mellan raderna. Jag tror LUF/FP försöker sondera terrängen för ett eventuellt samarbete mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet efter valet. Kanske anar dem att Alliansen som politiskt block inte kommer att hålla efter valet 2014?

Kan en framtida regering bestå av: Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet? 

Min spontana reaktion: Varför inte?

Andra som skrivit i ämnet:

 

 


Stefan Löfven ägde debatten från början till slut.

Stefan Löfven var på offensiven ikväll.

Jag har nu sett klart höstens stora partiledardebatt och jag tänkte inte vara så långrandig men vill bara konstatera att skiljelinjerna i svensk politik blir större och större.

Vill börja med att kommentera Reinfeldts prestation, han syntes knappt i debatten. Dem gånger han gjorde ett inlägg var när han blev ombedd av moderatorerna. Jag vet inte om detta var en medveten strategi för att framhäva småpartierna men det kanske vi får se?

Stefan Löfven däremot slog ”knock-out” på regeringen. Han var med ofta i debatten men tog inte över på något sätt. Men dem gånger han kom med ett inlägg som fick jag rysningar i kroppen av välbehag, som följande citat när han bemötte Åkesson om invandringspolitiken:

”Vi ska inte ha vi och dom i Sverige, här finns bara vi”. Det var riktigt bra och en tydlig markering gentemot SD.

All and all så var det en grym debatt med fart och tydliga ideologiska skillnader. Lite synd att regeringen fortfarande använder sig av  argumentet ”bidragslinjen” för oppositionens politik.

Socialdemokraterna har den rätta politiken för att få bukt på den skenande arbetslösheten och dem ökande klyftorna.

 

 


Utbildningsministern vill ha 1 årig gymnasieutbildning.

Jan Björklund (FP) vill ha en ”Vi och dem” skola.

Gymnasiet är en viktig pusselbit om man i framtiden ska ha ett arbete. Många arbetsgivare kollar på betygen när dem ska anställa. Därför tycker jag det är märkligt att utbildningsministern vill satsa på en 1 årig gymnasieutbildning för skoltrötta ungdomar. I dagens DN så står det så här:

Tanken är att tonåringar med otillräckliga grundskolebetyg, eller som är på väg att hoppa av, ska kunna studera efter vad Jan Björklund kallar komvuxmodellen.

Ungdomarna väljer kurser som redan finns i gymnasieskolan. Utbildningstiden blir därmed flexibel och eleven kan välja att gå ut gymnasiet efter ett, ett och ett halvt eller två år.

Det blir också möjligt att helt avstå från att studera teoretiska ämnen.

– Grundidén är att det är bättre att en ung människa fullföljer en kortare utbildning än att man hoppar av en lång utbildning, säger Jan Björklund.

Han hoppas att ett par tusen elever per år ska ges möjlighet till en kortare gymnasieutbildning med yrkesintroduktion.

– Ju fler av dem som hoppar av som man kan rädda på det här sättet, desto bättre.
Oppositionen har ifrågasatt om det finns en arbetsmarknad för 17-åringar som bara har ett års gymnasieutbildning. Jan Björklund, som räknar med hård kritik för förslaget, avfärdar den invändningen.

– Det leder till jobb som kanske inte är lika kvalificerade eller lika välavlönade. Men det är bättre att de får en viss yrkesutbildning än att de bara hoppar av och slås ut, säger han.

Rent spontant så känner jag att förslaget är helt absurdt, väljer någon att gå det 1 åriga gymnasieprogrammet så har person i fråga mycket svårare att komma in på arbetsmarknaden. Björklund får arbetsmarknaden att se lättare ut än vad det är.

Låt mig ta ett exempel: Säg att vi har en arbetsgivare, och dessa arbetsgivare brukar i regel få in 100 tals med ansökningar. Bland dessa ansökningar så finns det folk med:

  • Arbetslivserfarenhet.
  • Högskole-examen.
  • Fullständiga gymnasiebetyg.
  • Samlat betygsdokument.
  • Ett år på gymnasiet.

Då är frågan, vem skulle arbetsgivaren anställa av dessa?

Dessutom om man går det nya 1 åriga gymnasieprogrammet så läser man inga teoretiska ämnen vilket gör att man inte får högskolebehörighet eller samhällsorienterade kurser, det får man läsa upp på komvux.

Vad är min lösning undrar ni säkert?

Jo min lösning är följande:

  • Satsa på bättre och engagerade lärare.
  • Hjälp och stöd redan i lågstadiet.
  • Göra alla gymnasieprogram högskoleförberedande.
  • Bättre studiematerial.
  • Erbjuda läxläsning på skoltid.
  • Mer resurser till Komvux och folkhögskolor.

Kunskap och utbildning är grunden till en modern Socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik.

Lästips:


Veckans bästa Almedalstal. Analys av Jan Björklunds tal.

Förväntningarna hängde i luften, ett gäng förväntansfulla minions (Läs LUF:are) till Björklund satt framför oss samt ”The Winner Takes it All – Abba dundrande ur högtalarna.

Så kan man lättast beskriva minuterna innan FP:s partiledare äntrade scenen. Han började talet med att prata sig varm om att Sverige ska förbli ett öppet land för flyktingar, vilket fick stora applåder där även jag instämde. Det som utmärkte detta tal mot de som har varit tidigare under veckan var att Björklund tittade ut i publiken i större utsträckning än dem andra. Mycket bra!

Rent sakpolitiskt så höll jag inte med honom, bland annat om det att han vill göra A-kassan obligatorisk vilket skulle urholka den svenska fackföreningsrörelsen, vilket redan idag är rejält försvagad och har svårt att locka medlemmar. Skulle A-kassan bli obligatorisk så skulle folk i allt större utsträckning strunta i att ansluta sig till facket vilket kan få enorma konsekvenser för hela den svenska arbetarrörelsen. Han poängterade också att han personligen vill se att skolan borde förstatligas igen. 

Han pratade också väldigt mycket om att göra Sverige till ett ledande forsknings & innovationsland, vilket jag kan tycka känns som ett försök till att hänga med Stefan Löfvens företagsvänliga approach.

Sammanfattningsvis så tycker jag att Jan Björklund hade veckans bästa tal hittils, av den anledningen att han ytterst sällan stakade sig och att han inte var rädd för att improvisera.