Partiledardebatten var en katastrof – För oss väljare

Någonting har hänt. Jag är inte lika peppad på partiledardebatterna längre och kvällens var inget undantag.

Det var nog den sämsta som jag har bevittnat på länge och mycket beror på programledarna och det stressiga debattformatet. Så här kommer ett tips till programledarena inför framtida debatter:

SLUTA ATT AVBRYTA NÄR DEBATTÖRERNA ÄR MITT I ETT RESONEMANG!

Jag ser gärna längre ideologiska resonemang om hur man ska ta itu med arbetslösheten, bostadsbristen, miljön och integration. Från båda sidorna. Höger som vänster.  Inte reducera och begränsa resonemanget och frågorna till att enbart handla om enkla jobb, kärnkraft och misstänkliggörande av nyanlända.

När det gäller debattörerna så tyckte jag att Löfven var stabil, Lövin var överraskande bra, Sjöstedt lika retoriskt skicklig som alltid. Måste även ge en eloge till Björklund och Lööf som båda var skarpa rent retoriskt. AKB och EBT var katastrofala.

Men det är tyvärr Jimmie Åkesson som vinner på den här typen av partiledardebatter är det är snabba replikskiften och man måste ge enkla och snabba svar på svåra och komplexa samhällsproblem. Därför inte så konstigt att han tar tillfället i akt att poängtera det absurda i hur replikskiftena blir – Mest skrik och programledare som inte låter partiledarna utveckla sina resonemang.

Kommer vi någonsin få se intressanta, ideologiska och eldiga debatter som under Olof Palmes och Ulf Adehlsons tid? Kommer vi någonsin få se en partiledare göra ett principiellt tillägg under en debatt såsom Olof Palme gjorde under valdebatten 1982 när han förklarade var demokratisk socialism var?

Troligtvis inte och det är det som gör mig ledsen.